Ingår man ett låneavtal med någon är man ofta mån om VEM det är som man får lånet av - och som man därmed har en skuld till - respektive VEM som man ger lånet till och som därmed är skyldig att betala tillbaka pengarna samt eventuell ränta på dessa.

När endera parten vill överlåta lånet kan det därför komma som en överraskning för motparten. Så det är bra att veta vad lagen säger, och vad man bör avtala särskilt om för att säkerställa att man slipper oönskade överraskningar i frågan.

1. Låntagaren

Vem låntagaren är brukar som regel vara avgörande för att långivaren alls ska ställa ut lånet, och för de villkor (inkl. ränta och återbetalningsvillkor) som lånet förses med. Låntagarens identitet, förutsättningar och ekonomiska stabilitet och pålitlighet som är centrala faktorer för långivarens villighet att ställa ut ett visst lån.  Är det en låntagare med goda finanser, någon som har en stabil finansiell historik – eller någon med dålig ekonomi och ett skuldberg bakom sig?

Så vad gäller i denna fråga? Utgångspunkten är att du som låntagare inte har någon rätt att överlåta din skuld till annan med mindre än att (i) detta är tillåts enligt låneavtalets villkor eller (ii) långivaren ger ett explicit godkännande till detta.

1. Långivaren

Som långivare har du i regel en större frihet att överlåta din fordran. Huvudregeln är nämligen att du får överlåta fordran, och att den som tar över fordran har samma rätt som du att få ut ränta och återbetalning av lånet. Naturligtvis kan du och låntagaren avtala om annat. Det betyder att om låntagaren ser långivarens identitet som central, ska denne tillse att det finns bestämmelser i låneavtalet som säger att långivaren inte får överlåta lånet utan medgivande.

3. Om låneavtalet och reglerna kring så kallade skuldebrev

I svensk rätt finns ser två typer av dokument – två former av så kallade skuldebrev - som fungerar som bevis för att det finns en lånerelation mellan två (eller flera) parter. Det du tänker på som låneavtal med största sannolikhet också fungerar som endera av dessa bevisdokument. Det kan antingen vara fråga om ett enkelt skuldebrev eller så är det ett löpande skuldebrev. Det är låntagaren som anses vara den som ställer ut skuldebrevet till långivaren, som bevis på skulden till långivaren.

3.a. Enkelt skuldebrev

I dessa fall är långivaren namngiven direkt i lånehandlingen. Om lånet överlåts så måste långivaren meddela låntagaren att lånet övergått – och naturligtvis till vem – innan låntagaren med bindande verkan kan och behöver betala till nya långivaren.

3.b Löpande skuldebrev

I dessa fall är skuldebrevet inte ställt till viss person. Istället är det den som vid var tidpunkt faktiskt fysiskt innehar skuldebrevet som har rätt att kräva betalning från låntagaren.

4. Slutsats

Det råder stor avtalsfrihet vid kommersiella avtal - så det lönar sig att tänka igenom låneavtalet och fundera på om endera part vill och bör kunna överlåta sina rättigheter och skyldigheter under avtalet. Om det är ett låneavtal mellan en kommersiell part och en vanlig konsument så träder en rad konsumentskyddande regler som kan ha betydelse.  

Obs - inget av ovan ska ses som individuell rådgivning utan endast läsas som en generellt guidande artikel i frågan.

London, 2023-10-11

Författare: Katarina Strandberg